Motororganisationen FMK har i samarbete med NTF genomfört hastighetsmätningar i samband med den omläggning av högsta tillåtna hastighet, som genomfördes 2008-09-15 på delar av vägnätet. Syftet är att undersöka om medelhastigheterna förändrats på vägar där hastighetsgränsen sänkts eller höjts. Mätningarna på efterföljande sträcka på samma väg där hastigheten inte förändrats avser att undersöka om sänkningar resp. höjningar ger ”smittoeffekter” på medelhastigheten.  

En uppföljning av mätningarna (mätning 3) har gjorts under hösten 2009. Rapporteringen från denna mätning redovisas i rapporten med kursiv stil.

Mätningarna har genomförts före och efter det att skyltning av ny högsta tillåtna hastighet har utförts. Mätningarna före omläggningen har genomförts under perioden juni till september och mätningarna efter omläggningen har utförts under september till oktober. 

Uppföljning har skett under september till oktober 2009 med en tredje mätning och med samma förutsättningar som vid den andra mätningen 2008, d v s den som gjordes efter omskyltning av vägsträckorna, till de nya hastighetsgränserna. 

Mätningarna har utförts av personal från FMK lokalavdelningar i Skövde, Gävle, Linköping, Arboga, Halmstad, Strängnäs, Västerås, Eskilstuna och Växjö. Mätinstrumentet som använts vid mätningarna bygger på radarteknik och är av märket Buschnell Speed Radar Gun. Fabrikanten garanterar ögonblickliga hastighetsmätningar med en precision av +/- 2 km/h och mäter hastigheten på en bil med farten 10 – 300 km/h på 300 m avstånd. 

Mätningar har i princip skett på två platser längs en vägsträckning – dels där hastigheten har varit oförändrad och del där en förändring skett (höjning eller sänkning). Mätresultat redovisas från 20 mätplatser. På grund av tekniska orsaker (otillförlitlig redovisning av mätresultat) har observationerna från två mätplatser strukits ur redovisningen. Totalt har 12 575 mätningar mot fordon utförts, varav 9 253 personbilar, 2 472 släpfordon, 663 lastbilar utan släp, 143 bussar och 44 motorcyklar.  

Vid den tredje mätningen redovisas resultat från 20 mätplatser. Totalt har 6 046 mätningar mot fordon utförts, varav 4 583 personbilar, 1 078 släpfordon, 337 lastbilar utan släp och 48 bussar. P.g.a. få observationer av motorcyklar 2008 har dessa inte tagits med i mätningen 2009.

Mätningarna har i flertalet fall genomförts när fordonen passerat mätplatsen och således på vikande kurs. Vid mätningar av fordonssamlingar där ”kökörning” ägt rum har mätning skett mot ett av fordonen. En erfarenhet av mätningarna är att de fordon som ligger i en kö oftast har accepterat den hastighet som fordonsansamlingen etablerat.  

I flertalet fall är detta en hastighet som håller sig inom gällande fartgränser, medan de fordon som överskrider fartgränser oftast uppträder som solitärer. Detta förhållande medför att om alla fordon i fordonssamlingen registrerats som en observation hade medelhastigheten av mätningarna sannolikt blivit något lägre. Liknande fenomen kan förekomma bland lastbilar, då dessa ekipage ofta visar ”flockbeteende”. Antalet observationer av lastbil utan släp och buss är så pass få att några alltför långtgående slutsatser inte bör dras av mätresultatet. 

På de platser där de 20 mätpunkterna är belägna har max tillåtna hastighet höjts vid 5 platser, sänkts vid 5 platser och vid 10 platser är max tillåtna hastigheten oförändrad.  

Vid den tredje mätningen var hastighetsgränserna desamma som vid andra mätningen 2008.

Mätningarna 2008 visar att i genomsnitt 35 % av personbilarna har överskridit gällande hastighetsgränser. 

Vid den tredje mätningen 2009 hade i genomsnitt 38 % av personbilarna överskridit gällande hastighetsgränser. 

På de vägavsnitt där hastighetsgränsen har höjts har medelhastigheten i allmänhet ökat i proportion till den höjda tillåtna hastigheten. Undantaget från detta är E 20, 6 km V Strängnäs (höjning från 110 till 120 km/h) där endast en marginell ökning av hastigheten skett. Förklaringen till detta är att medelhastigheten redan före ändringen låg på 110 km/h. Antalet fartöverträdelser har minskat från. 41 % till 24 % på de platser där hastighetsgränsen har höjts. 

På de vägavsnitt där hastigheten har sänkts har medelhastigheten inte sjunkit i proportion till den sänkta tillåtna hastigheten. Här finns antydan till skillnad mellan europavägar och riksvägar. Där hastighetsgränsen sänkts från 110 km/h till 100 km/h har medelhastigheten inte sjunkit. På de riksvägar där hastighetsgränsen sänkts från 90
till 80 km/h har medelhastigheten sjunkit med ca 5 km/h. Gemensamt för alla vägsträckningar med sänkta hastighetsgränser är att antalet fartöverträdelser har ökat från 20 % till 43 %.

På de vägavsnitt där hastighetsgränsen är oförändrad ser man inte någon signifikant ändring av medelhastigheten, med undantag för riksväg 56 söder Hedesunda där medelhastigheten ökat med ca 9 km/h vid andra mätningen. Någon orsak har inte gått att identifiera. 

Vid den tredje mätningen hade medelhastigheten ökat på nio vägavsnitt, minskat på två och var oförändrad på åtta. (<1 % avvikelse från mättillfälle 2, 2008).
Av resultatet kan följande utläsas: 

-  På europavägar där hastighetsgränsen höjdes från 110 km/tim till 120 km/tim har medelhastigheten höjts med ca 4,5 km/h och antalet hastighetsöverträdelser har ökat med 10 – 15 % jämfört med andra mätningen 2008.

- På europavägar där hastighetsgränserna sänktes ligger medelhastighet och antal fartöverträdelser på i huvudsak samma nivå som vid andra mätningen 2008.

- Följsamheten mot hastighetsändringarna är bättre på de vägsträckor där hastighetsgränsen sänktes.

Mätningarna visar att i genomsnitt 66 % av släpfordonsekipagen har överskridit hastighetsgränsen 80 km/h för släpfordon. 

Vid den tredje mätningen 2009 hade i genomsnitt 67 % av släpfordonsekipagen överskridit hastighetsgränsen för släpfordon. 

Någon påtaglig skillnad i medelhastigheter kan inte påvisas mellan mätningarna före resp. efter hastighetsförändringarna den 15 september. Samma förhållande gäller antalet hastighetsöverträdelser. Däremot finns ett samband mellan högsta tillåtna hastighet på vägen och antalet hastighetsöverträdelser. På europavägar har hastighetsöverträdelser skett i 78 % av observationerna och på riksvägarna i 54 % av observationerna. 

Vid den tredje mätningen 2009 har hastighetsöverträdelser på europavägar skett i 77 % av observationerna och på riksvägarna skett i 55 % av observationerna. 

Beträffande släpfordon kan konstateras att mätresultaten 2009 är samstämmiga med mätresultaten 2008.

Mätningarna visar att i genomsnitt 41 % av lastbilarna har överskridit hastighetsgränsen för lastbil utan släp, 80 km/h på vanliga vägar och 90 km/h på motorväg och motortrafikled. 

Den tredje mätningen 2009 visar att i genomsnitt 39 % av lastbilarna hade överskridit hastighetsgränsen. 

Av resultatet kan man knappast dra några säkra slutsatser om att de nya hastighetsgränserna påverkat hastigheten. En iakttagelse är att frekvensen hastighetsöverträdelser är något högre på riksvägarna än på europavägarna. Detta beror sannolikt på att den högre hastighetsgränsen på motorvägar och motortrafikleder.

Vid analys av mätresultat antas att de observerade bussarna har en totalvikt som överstiger 3,5 ton vilket innebär att högsta tillåtna hastighet är 90 km/h. 

Mätningarna visar att i genomsnitt 43 % har överskridit högsta tillåtna hastighet. Medelhastigheterna på resp. vägavsnitt har inte märkbart påverkats av de nya hastighetsgränserna. Antalet observationer är för få för att kunna dra några säkra slutsatser av mätningarna. 

Vid den tredje mätningen 2009 hade i genomsnitt 40 % överskridit högsta tillåtna hastighet. Fortfarande har alltså medelhastigheterna på respektive vägavsnitt inte märkbart påverkats av de nya hastighetsgränserna, men antalet observationer är för få för att kunna dra några säkra slutsatser av mätningarna.

Den sammanfattande slutsatsen är beträffande medelhastigheterna att på de vägsträckor där hastighetsgränsen höjts har medelhastigheten höjts i samtliga fall. På de vägsträckor där hastighetsgränsen sänkts har på de fem vägsträckor som varit föremål för mätning medelhastigheten sjunkit på tre sträckor och blivit oförändrad på två. I de tre fall medelhastigheten sjunkit har det inte motsvarat sänkningen på 10 km/h av högsta
tillåtna hastighet. 

Vid den tredje mätningen 2009 kan konstateras att på de vägsträckor där hastighetsgränsen har höjts har medelhastigheten på europavägar höjts med
3 – 5 km/h, medan medelhastigheten på riksvägar i huvudsak är stabil.  

På de vägsträckor där hastighetsgränsen har sänkts är medelhastigheten på europavägarna i huvudsak stabil. Samma förhållande gäller för riksvägar med ett undantag, RV 23 öster Växjö där medelhastigheten sjönk i samband med hastighetsändringen, för att sedan höjas igen (102,7 – 99,0 – 104,8 km/h).
Detta är en riksväg som sänkts från 110 km/h till 100 km/h. 

Konstateras kan också att hastigheterna för släpfordon, lastbil och buss, som till stor
del är yrkestrafik, ligger stabil från andra mätningen till tredje mätningen 2009. 

Vi de mätningar som utförts på efterföljande sträcka på samma väg där hastigheten inte förändrats kan mätresultaten inte anses styrka att hastighetsändringarna gett upphov
till ”smittoeffekter”. 

Bengt Wiktorsson/VD

46 % av bilisterna i landet
kör regelmässigt för fort - Stockholm är värst!

Försäkringsbolaget If har gjort en undersökning bland 3 337 körkortsinnehavare över hela landet i åldern 18 till 74 år för att utröna hur de efterlever hastighetsbestämmelserna i trafiken.  Undersökningen visar på att nära hälften av de tillfrågade, 46 procent, kör för fort minst hälften fallen då de kör bil. 12 procent kör för fort varje gång.

Undersökning en visar också att stockholmarna är notoriska fartsyndare.  59 procent av de tillfrågade i Stockholms län uppgav att de kör för fort minst hälften av gångerna, 18 procent säger att de gör det varje gång och i denna kategori är det dubbelt så många män som kvinnor.

Forskning tyder på att en ökning av medelhastigheten med 10 km/tim resulterar i att antalet dödade i trafiken ökar  med 50%. Vägverkets beräkningar säger att om alla höll sig till hastighetsgränserna skulle 100 – 150 människoliv sparas årligen.

Då man ökar genomsnittshastigheten med 10 km/tim stiger antalet döda med 50 procent. Om alla höll hastighetsgränserna skulle enligt Vägverket 100-150 liv sparas varje år.

Förra året dog omkring 420 personer i trafiken och cirka 4 000 skadades allvarligt.

Nedan följer en länsvis förteckning över hur stor andel av bilisterna som uppger att de kör för fort minst hälften av gångerna de är ute med bilen i trafiken.

1. Stockholms län 59 procent kör för fort minst hälften av gångerna
2. Värmland 58 procent
3. Kronoberg 56 procent
4. Blekinge 52 procent
5. Västmanland 48 procent
5. Kalmar 48 procent
5. Östergötland 48 procent
6. Södermanland 46 procent
6. Dalarna 46 procent
6. Västernorrland 46 procent
7. Västra Götaland 45 procent
7. Örebro län 45 procent
7. Skåne 45 procent
7. Halland 45 procent
8. Jönköpings län 42 procent
8. Uppsala län 42 procent
9. Gävleborgs län 40 procent
10. Norrbotten 38 procent
10. Jämtland 38 procent
11. Västerbotten 34 procent 

Fördelat mellan män och kvinnor och i ålderskategorier ger If:s undersökning
följande resultat:

Här har FMK och andra organisationer som har trafiksäkerhet på agendan en stor uppgift att fylla för att skapa opinion för att håll hastighetsgränser, att förändra beteendemönstret hos de svenska bilisterna vad gäller hastigheten på våra vägar. Det gäller främst att spara människoliv, men också att minska på utsläpp och därmed värna om vår miljö.

Bengt Wiktorsson